fredagsfundering...

kort konversation med busschaffisen inatt:


han: "vart ska du?"


jag:"sollentuna, tack"

han stämplar..


han:"är det fest i sollentuna eller!?"

haha till historien hör att jag va sliten och han typ 65år!



sen har jag lite fredagsfunderingar:

såg en blind kvinna häromdagen och tänkte på vem som väljer blindas kläder? om man alltid har varit blind hur ska man då veta hur blått ser ut och hur ska man veta att svart inte går så jättebra med marin... manchester och siden är ju ingen match men just färgerna... dom måste ju ha stenkoll!!


om man har allt sitt finaste är det okej...!


när jag va på väg till Mossan igår så såg jag en tjej på bussen.. antagligen skulle hon på galej inne i stan med sin man..

kul för dom men jag funderar hur hon valde sina kläder... singlade hon slant? hade hon bara det? ja inte vet jag...

kjolen va en sån där utsvängd knälång sak.. den va svart.. men den skimrade i brons och den hade tryckta bronsblommor i tre olika nyanser och storlekar.

upptill hade hon ett guldlinne med glest påsydda guldpaljetter och över det en svart bolero med 6789 st silverpärlor som bildade en krage...(ja jag räknade för jag har så bra syn! eller hur va det?)


lite för mycke guld-silver-brons för mej..(hon kankse hade ett OS tema på gång.. och hon va lixom alla medaljer...på en gång!) man kunde ju kankse ha haft de vid separata tillfällen...

men om man har allt sitt finaste är det okej!?



sen funderade jag lite på en annan sak..

såg lite av Hulken när den gick på tv och jag tyckte en detalj va så himla märklig!

när han "blir" till hulken spräcker han ju tröjan som om det vore en liten xxs på nån som plötsligt förvandlas till ett 2,5m högt monster, bred som en ladugårdsdörr.
och hans kängor bara slits sönder av hans gigantiska fötter!
men byxorna!? va händer med dom!?


Jo, ingenting! eller de blir lite av en piratmodell som är lite sönderklippta sådär fransigt längst ner (?) men den slits inte itu som allting annat!
det är som att mena att posh spice (haha!) vipps skulle förvandlas till anja persson och mena att inget skulle hända med byxorna.. jojo..

eller så har han bara strechjeans från lindex.. kankse med resårmidja.. men hur gör han då med sina chinos? och det som är under.. är det oxå grönt?


i may have pulled a pirate... att dra en rövare!..eller som jossan skulle sagt: att springa!

Gårdagskvällen började med frid och fröjd på kräftskiva hemma hos Mossan... men det kan finnas film om "Kräftkungen och jag" och diverse turkiska kräftor på äventyr.. men det är inget som säger att det har hänt.. allt är montage som i alla blaskor!

Jag och Limpan fick dock åka iväg och köpa nya kräftor för dom jag köpt (typ smartaste ever om dom gått att äta förstås: 22 hela kräftor och 28 stjärtar med skal!!)


KIllen i kassan: "298kr tack..."


Limpan: "näe! 59kr stod det!"


killen i kassan: "jaha? okej.. jag vet inte.."


linn går o kollar och jag står kvar o garvar..


killen i kassan: "är hon alltid så eller?"


jag: "japp! går det så går det, vådå det kunde ju vart din första dag och du kanske hade blivit jättegenerad och gått på det... vem vet.."


han: ...?


linn kommer tillbaka och mycket riktigt va d 59:- men han kan inte manöverera kassan och orkar inte jiddra så vi får kräftorna för 103:- = BRA PRUTAT, VIKTIGT!


efter middag och samtal med Bodan åkte vi in till stan och hängde på F12 ett tag, där jag träffade en tysk och en irländare som var ett märkligt par, dock var de ytterst noga med att poängtera att dom inte va ett PAR..! Tysken såg ut som en traditionell greve, kavaj och scarf, och irländaren som en skogshuggare, röd-och-svart-rutig (alldeles för stor) fleecejacka...

vi skildes åt efter att jag förklarat att jag skulle läsa "physics" i höst (alltså fysik inte idrott haha) och att jag kan ha sagt att Cafét va "the place to be!"


jag lämnade kräftskive-crewt och gick till humlan och minglade lite innan vi gick till Hells Kitchen, stackars Emma och Andreas letade livet ur sej efter oss på Köket för enligt Bodan, som alltid är den nyktraste, va vi där..

vi dansade en stund tills CC "schkulle ta en schväng.." och jag o vi gick ut och tog luft..

där stannade vi för att vi träffade nåra riktiga karaktärer!

En kille "som varit tillsammans med susanna kallur... men jag skiter i henne nu" som vi aldrig verkade bli av med!


tillslut myttade vi loss!
Jag och Sanna kände VERKLIGEN! inte varann och bodan va bara nån full j*vla brud som va asjobbig och hade hängt efter oss hela kvällen (även fast vi inte kände varann...? som thuvr va va han ju aspacked och märkte inte när vi drog en rövare för att dölja den rövaren vi dragit härom nyssens)


Han till mej: "vad heter du, du har så vackra ögon, alla tjejer har ögon men dina är verkligen vackra!" (haha, den va en ny variant och han skulle sett dom när jag hade kvassiögat!)


Jag tittar mej omkring och kommer i stundens hetta inte på nått namn!:"ehhh... SANNA!"


sen lite raaaraaaraaaraaa som jag inte lyssna på..


Han till Sanna: "Du är ju inte svensk! du känner dej ju inte svensk!?"


Sanna: "jo, jag är helsvensk och jag känner mej verkligen svensk! jag pratar svenska, jag är född i sverige..."


han(lite upprörd):"Jag är från afrika och jag är stolt över det!"


samtalet fortsatte i den karaktären en stund (lyssnade inte sååå aktivt) tills han började anklaga mej för att va svensk!


Jag: "jag kommer från ryssland, jag är född i ryssland, båda mina föräldrar är ryska och vi flyttade hit när jag va tre år!"

vart kom det ifrån lixom och jag var drop dead serious!


han köpte det nästan direkt och ville att jag skulle prata ryska..


Jag: "mina föräldrar ville aldrig lära mej! jag kan inte ett ord ryska!"

nog om det för det fortsatte så i typ en halvtimma..(man kankse undrar vart CC tog vägen men hon va på ett hus me en kille så d va lugnt...?)


sen när vi kommit på att klockan va way past sista-bussen-tiden skulle vi käka..

Sanna snor då genast en feferoni från en främmande killes tallrik, som besviket hävdar att han fick fjäska länge för den där extra feferonin som nu låg i Sannas mage..
han satte sej sedan med oss och snackade i en halvtimma om feferonis, hur han bodde på lidingö och odlade feferoni och vilken massiv export den va eftersom man på lidingö kan betala med; kontanter, kort, amex, euro och feferoni!

vi kom fram till att han måste heta Victor Feferoni, och så va det..helt otroligt!!

han bjöd oss sedan på feferoni-skördefesten i oktober och gick sen sin väg...

jag va hemma halv sju i morse men det va det värt! länge sen jag fick mytta så mycke på en kväll!
 ja' älskare!


Den har gjort det igen.. hjärnan..

Hjärnan är en märklig manick..man upphör aldrig att förvånas, och min upphör aldrig att spela mej spratt!
Som den gången när jag satt och funderade i soffan hemma och funderade lite kring att jag kallade Emma B för ägget (för att hennes huvud var format som ett ägg, vilket det inte är, men va otroligt roligt då...?) och hennes syrra Mathilda för Milda (smöret)..
Det blev ju genast så mycke roligare när min hjärna sa att "haha, va kul båda är ju mejeriprodukter, för ägg kommer ju från kon! Familjen mejeriprodukt lixom!!"
Där va jag tvungen att avbryta mej själv, sen när kommer ägget från kon!? och hur kunde min hjärna tänka så?
jag började asgarva i min ensamhet...

nu har den gjort det igen!
Carro fyller ju år i dag och jag gick in på msn och såg att en annan Carro var inloggad (jag visste att det inte va samma!) och min hjärna säger: "åh! jag måste säga grattis på födelsedagen till henne oxå!" som att alla Carros har en dag att fylla år på och det är just idag...! ä
ven denna gång fick jag slå mej på mina tankefingrar och återvända till min fungerande hjärna! men hur vet jag att det inte är min märkliga hjärna som låtsas fungera normalt...?! (inte för att jag har två hjärnor men ibland kan man tro det..)


Nästan klar...

på senaste tiden har det vart ganska tomt på galna upptåg..bortsett från den märkliga hemmafesten..
ja.. efter två veckors slit inomhus i värmen har jag nästan blivit klar med vårt arbetsrum/dressingrum!!
och det ska bli skönt att ha ett rum där man kan sätta sej ner o plugga i lugn och ro (behöver nog låsa dörren haha) eftersom min kära sambo hittar all energi i världen när jag behöver lite tyst..
som den gången då han glatt kommer instutsande, medan jag är mitt i ett kapitel på engelska om cellens uppbyggnad (eller liknande), och frågar:
"vill du höra när jag räknar mitt snabbaste??!!"
Jag: "....mm..."
han: "Katten musen tiotusen!"
och sen försvinner han lika fort igen..
det är även han som inte kan hjälpa mej bära matvarorna från bilen till lägenheten för att han bestämt ska hoppa indianhopp hela vägen hem... ja det är inte lätt när det är svårt som Jennie skulle sagt.

Vi gjorde slag i saken!

jag och Linda har länge pratat om att vi ska ut tillsammans men det har runnit ut i sanden.. men denna lördag befann vi oss i samma stadsdel! jag hade varit på 30årsfest på söder(hur kul som helst) och Linda och hennes vänner satt och hängde på Snaps... jag fick min privata caufför (mamma) att skjutsa mej till medis..

precis när jag kom dit stängde dom utedelen och vi beslutade oss att gå vidare..två killar som satt me Linda och tjejerna när jag kom; 14½åringen och den ruskigt brända 40åringen (enligt min mening men i själva verket 26 och 30) insisterade på att vi skulle me dom och ta en drink innan vi skulle gå ut tillsammans.. vi hamnade i en fasansfullt fancy lägenhet en slipslängd från medis..(den hade ett poker/rökrum...?) vi kom aldigt därifrån..
många märkliga figurer, så som ögonbrynet, vietnamesen och den slemmiga killen, hade tydligen blivit inbjudna och dök upp efter hand..
vietnamesen var nog det drygaste jag träffat! och vi spenderade kvällen med att va dryga , mest mot varandra, vilket vi tyckte va askul! 
den slemmiga killen ville hela tiden sitta bredvid en tjej, ja vilken tjej som helst. Men stackarn, alla flyttade på sej hela tiden(kankse ska prova att inte va sådär oerhört oemotståndligt överförfriskad )
jag hittade även en filmkamera och lyckades dokumentera hela kvällen även när 14½åringen skulle dansa.
Linda fick Ögonbrynet på kroken, sen skulle vi gå.. jag skulle bestämt till vasagatan eftersom min buss går därifrån..men den hade ju slutat gå så jag fick ta taxi och kvällen slutade vid 05.30..
va tiden flyger iväg när man har roligt.. haha

varför inte varningstext på alkohol oxå!?


det skulle kunna stå såhär på  öl- och ciderflaskorna:

VARNING: Alkoholförtäring kan få dig att tro att du viskar, trots att du inte gör det.

VARNING: Alkoholförtäring har den verkan att du ser ut som en idiot när du dansar.

VARNING: Alkoholförtäring kan få dig att tro att du kan sjunga.

VARNING: Alkoholförtäring kan få dig att tro att din ex-älskade kommer att dö om du inte
ringer honom/henne klockan 4 på morgonen.

VARNING: Alkoholförtäring är den största orsaken till annars oförklarbara asfaltmärken i ansiktet och på knäna.

VARNING: Alkoholanvändande kan orsaka fantasier om att du är hårdare,häftigare, snabbare och
ser bättre ut än alla andra människor.

VARNING: Alkoholförtäring kan få dig att tro att du är osynlig. (Undra hur mycke alkohol Wilma dricker!?)

nån som känner sej träffad? det finns säkert hjälp... jag har dock inte klurat ut hur man ska göra vid utlandsresor då det kommer stå på ett främmande språk... återkommer med det..


kom att tänka på London..

haha "flugplasken" kommer ni ihåg det!!??

och Lazlo som snodde min frulle!

och Buster!

en grabb som raggar upp mej i hidepark, jag minns dialogen på ett ungefär:

han: "What's your name?"

Jag: "Ellen"

han: "oh! Elleh! you have beautiful eyes!"

Jag: "tanks" börjar bli obekväm eftrsom han står riktigt nära...

han fortsätetr ställa massa frågor om va dvi gör där, varför vi spelar fotboll osv..

tillslut säger han:

"Don't you want to know my name?"

och det vill jag ju inte men frågar artigt:

"So what is your name then?"

han: "what du you want it to be? What is your fines Swedish name?"

det är då Malin bryter in och svarar övertygande:

"Buster, is very popular in Sweden, thats our favorite name!"

vi tjuter av skratt och har missar ju så klart det roliga..

jag låter sedan Malin sköta resten av konversationen och hon lovar bestämt att jag ska komma tillbaka nästkommande helg för att ha en dejt med honom och att jag ser fram emot det väldigt, väldigt, VÄLDIGT mycket... (kunde ju inte berga mej!) han verkade övertygad, lämnar sitt nr så jag ska kunna ringa honom och lämnar oss tillslut ifred.. då har det blivit kolsvart och man kan inte längre spela fotboll..


Till Jossan

jag ska först och främst påpeka att det va en grym kväll igår (som vanligt me de där tokarna man umgås mej), men tyvärr blev det ingen fest med  strippor och eldsprutande dvärgar(!!!) det blev tegel... say no more..

men jag blev ombedd att framföra en hälsning.
en lite större kille än när jag såg honom sist, med långt spretit hår under kepsen(inte hästsvans denna gång!) pekar på mej och konstaterar:
"det är ju du" (som om inte jag skulle veta vem jag var...?)
han utför sedan en solhälsning, som om han vore hövding över någon CS-stam, och säger när han sänkt armen:
"hälsa Josefin"
jag lovar att jag ska göra det, så var så god Jossan... from TGL with love 

"Vi går bara på bio..."


I tisdags hade jag och Maria bestämt att vi skulle gå på Allsång, men det regnade ju så vi ändrade oss till bio och lite käk.

När jag väl kom in till stan var det helt plötsligt klarblå himmel och Allsång blev på igen!

Som vanligt är man inte ensam på skansen och vi hittade en plats längst bak vid restaurangen där vi faktiskt såg scenen.. vi hade även klar utsikt över de båda vakter som bytte av varandra och som troget vaktade in/utgången till restaurangen så att ingen kom ut med alkoholhaltig dryck.(viktigaste mission ever!)


Vi kunde snabbt genomskåda den viktigaste delen av vaktutbildningen, nämligen hållningen! Som visade sej vara olika beroende på kön (snorre eller lisa, inte "jag står i kö till glasskiosken")

Den korta och relativt storbystade tjejen svankade så att skuldrerna nästan vilade på den putande rumpan, vilket resulterade i att brösten stod rakt ut... Vi försökte ju självklart härma och klarade typ 1 minut utan att bryta ryggen, men vi hade ju förstås samma utbildning!

Killen däremot var väldigt noga med att visa sina "skräckinjagande" biceps (läs:armar motsvarande en 10årings) och för att inte tala om det intensivt framskjutna skrevet! Han hade även ett rakat huvud stort som en valnöt och en ilsken uppsyn men det tror jag va mer naturligt än intränat...


Efter det tog vi nåra drinkar på diverse ställen och hamnade på Cafét och minglade med kändisar... okej det va Kickis och okej vi sjöng karaoke...men vi hade riktigt kul!

Sen när Kickis stängde hittade vi tre grabbar att driva me och hamnade på Labbet.

Först fick vi inte komma in för att det va 23 men jag drog fram mina matte E kunskaper och hävdade att vår snittålder va 25 och att vi borde få komma in.. vakten köpte konceptet!

den älsta av grabbarna, en mexikansk hunk: Diego (läs: lite överviktig kille med bitchtits och en näsa broader than broadway) skulle bjuda mej på nått från baren...

Jag: nej tack det är bra...okej då jag tar en mohijto!

Diego skruvade på sej och såg väldigt obekväm ut och jag förstod ingenting..
Diego: "oj det blev så dyrt förra gången jag handlade"

Jag: "jaha, men...då tar jag en cider då....?"
och det fick jag efter lite om och men...

vi satt där och snacka en stun och tillslut kom det fram att den mest aggressiva av grabbarna kom från norrland och plötsligt kom jag oxå från norrland och han blev nästan glad... Så där satt vi och förde en konversation på norrlänska tills han var tvungen att fråga vart jag var ifrån och jag gjorde missen (?!) att svara "överKalix". Varpå det fullständigt svartnade i han ögon och han började andas rök! Han var från Kalix (rättare sagt "underKalix" enligt min mening haha) och hävdade bestämt att stan hette endast Kalix och att det bara var dom som bodde i övre delen av stan som sa ÖverKalix (ja, och jag kom ju därifran sa jag ju!!) och blev uppenbarligen djupt förnedrad när hans del av stan kallades underKalix... jag gick därifrån innan han hann slå mej... =)

Maria hade sedan i toakön (denna gång "jag står i kö till toaletten") hittat en riktig snygging som hon pratade länge och väl med. Jag som då blev lämnad ensam kunde ju inte bara stå där och glo som en fågelskrämma utan började prata med närmsta person. Denna person var en ganska så plakat transa (ganska snygg sådan) som var jättetrevlig. och jag öppnar samtalet:


Jag: "Shit vilka långa naglar, kan du ens röra dej med dom?!" (dom va säker 10cm långa och sådär äckligt krökta)


Hon: "Jaaa! gumman, det ända jag inte kan göra med dom är att torka mej i skitan"

jag fick ju svar på tal...


Jag: "men vadå? har du dom alltid på dej?"


hon:"nej, de är lööschnaglar (näähää!? tänkte jag) så dom har jag bara när jag är ute och festar, tisdag, onsdag, fredag och lördag! deom är lika löscha som peruken så alltihop åker av så fort jag kommit hem"


Vi fortsatte att snacka en stund och jag blev presenterad för hennes Biff-kompis från götet... det måste påpekas att detta endast var 1/3 av samtalet då jag knappt hörde vad hon schluddrade fram de andra två.. Maria lämnade godingen på dansgolvet efter att han hävt ur sej "bli inte arg nu men jag gillar killar..."

sen hände väl inte mycket mer av värde...


Wilma, the myth, the beast, the legend!

Det är så länge sen hon va den där lilla gulliga tussen som man inte kunde slita ögonen från. Nu måste man ha synfel för att alls kunna missa henne, skulle du nu vara blind så skulle hon göra dej uppmärksam på att hon finns genom att placera sina 70kg på dej.
Ett riktigt charmtroll!

Hon har så många idéer för sej, tex. att det är så fruktansvärt trist att gå på promenad om det bara är en person som går med.
 Som sist när jag skulle gå med henne runt kvarteret så hon kunde göra nr 1 och vi kommer inte ens ut från tomten.
Nej, för Wilma har en hemlig egenskap, nämligen om hon står extra still så kan ingen se henne, hon är osynlig! Tyvärr vet ingen annan om hennes hemlighet, för den är så fasansfullt hemlig, så det är ingen som förstår att hon är osynlig när hon står där sitt allra, allra stillaste! (bra ord! Ska säga det till Kryddan)

När hon sedan känner att hon faktiskt är lite kissnödig och inte riktigt vill kissa på sin egen tomt kan hon följa med en bit till för att snabbt uträtta det hon skulle och genast bli "osynlig" igen.

När hon är sitt osynligaste och man drar lite i henne faller hon genast in i en djup sömn, man skulle kunna tro att hon har legat i ide de senaste månadrena. När jag säger (skriver) sover menar jag med ljudeffekter och allt! Hon snarkar högt och tydligt och man kan bara för en sekund avslöja henne när hon sneglar lite försynt på en med halvöppet öga för att se om man har gått på hennes teater. Fortsätter man då att dra i henne, även fast hon väger lika mycke som jag, så kan jag lyckas dra henne en bit(jag vet! det är makabert även om hon inte verkar bry sej). Då! plötsligt är hon död! detta fantastiska skådespel är så noga uttänkt och snarkningarna blir snabbt utbytta till en livlös kropp.

Sist så pratade jag med Melker i telefon samtidigt som jag nästan tjöt av skratt med tanke på den hopplösa sits jag satt mej i. för jag kan ju verkligen inte ge mej! det magiska ordet är "kom så går vi hem" då bryts all förtrollning och hon är mer levande än aldrig förr!
När jag sedan avslutat samtalet med Melker fortsatte jag dra i liket och ser hur en bil kommer mot oss. Den gör en halv u-sväng för att kunna veva ner rutorna så att ungarna i baksätet kan peka och skratta och pappan som kör kan ge mej den upplysande kommentaren:
"Hö,Hö det ser ju inte ut att gå så bra det där inte! höhö!"
för att sedan fortsätta på sin usväng och fortsätta samma väg som dom kommit ifrån. (dom skulle alltså bara stanna och skratta åt mej!)

Lite senare kommer även postbilen åkandes och förarinnan(?) tittar förskräckt på oss och kör förbi... typ 20m längre bort ser jag hur hon lägger i backen och backar tillbaka (vi måste gjort ett rejält intryck) och vevar ner rutan och frågar:

"Vad är det som har hänt? behöver du hjälp, ska jag ringa nån" (hon tror nog att W är död)

Jag: " nej, hon spelar bara. Säger jag att vi ska gå hem så reser hon sej upp direkt"

och så klart hör ju Wilma kodordet och flyger upp och är jätteredo för att gå hem.
Postkvinnan stirrar på mej och höjer förnärmat på ögonbrynen och kör därifrån.. som om jag lurat henne!? 
jA, jag fick ju ge mej precis som alla andra gånger.
Som när man tittar på tv i soffan och W tycker att där skulle ju va skönt att sitta JUST DÄR och sitter på en tills man flyttar sej...
sannerligen en karaktär!

Gamla godingar IV

Detta är oxå en återblick några år tillbaka i tiden då jag o nåra killkompisar bestämt oss för att hem från Tegel efter en studentskiva...

Det var under den tiden då Jermer upskattade att dra några raplines och tillverka svärd av pinnar eller diverse andra naturmaterial.. det var även på den tiden som Anders lajv karriär låg precis runt hörnet.


Skivan hade haft slampit 80tal på temat och vissa av oss var utklädda därefter medan andra (Anders och Jermer) hade matchande träningsoveraller i lila och mörkgrönt prassligt vindtyg(sånt där som man ofta se par ha på campingplatser).


Jag kommer inte alls ihåg hur samtalet fortskred, eller samtal och samtal det var snarare en monolog där Jermer sammanfogade olika saker som tycktes rimma till en raptext, medan vi andra inte kunde göra mycket annat än att skratta åt de befängda texterna.

Verserna började få allt färre ord och det hela slutade med en het diskusson om att man verkligen inte kunde rimma tröja med tröja och Jermer lämnade rapkariärren, för denhär gången, för att hitta en pinne att fäktas med, kanske för att "hotfullt" övertyga oss att tröja minsann rimmar på tröja!


Han bestämde sej även för att angripa Anders träningsoverall och det första den förlorade var en ärm.. Han for runt som som en ilsken geting, bortsett från att han inte var så ilsken, ena stunden satt han på anders rygg och andra var han nere i diket för att leta en pinne för att sedan rycka fodret från träningsoverallsjackan... denna lemlästninga av klädesplagg slutade sedan i en välriktad och ofta citerad kommentar:


"Men Anders, du kan ju inte gå till Mordor i bara en trasa!!" syftande på hans trasiga overall och lajv/Sagan om ringenintresse, vilket som för stunden nog var det roligaste som kunde sagts...


I flera veckor efter kunde man hitta tygtrasor längs vägen och varje gång kunde man erinra sej Träningsoveralls-marodörens framfart!


Gamla godingar III

Det är flera år se nu men för en gång skull fungerar mitt minne som det ska...

det var ett höstlov i högstadiet och vi hade åkt ut till jockes land för några dagar.

efter nån dag eller två var vi ju, som man alltid är, i klorna på det stora sötsuget! ingen av oss hade ju fyllt körkort så Jag, Thomas och Mican bestämde oss för att cykla till macken 8km bort.

Vi började gräva fram cyklar som låg/stod gömda på diverse hemliga ställen på tomten, vi lyckades skrapa ihop två herrcylkar och en barncykel... Jag drog självklart nitlotten och såg en lång färd framför mej sittandes på den lilla oranga cykeln med knäna spretandes för att inte slå i styret..

Infrastrukturen i Annarby/Skirhult är inte den mest mordena och jag halkade snabbt efter de andra två som lätt susade iväg längs de knögliga grusvägarna.


Tillslut, precis innan vi kom fram till stora vägen, lyckades jag övertala Mican med all min list och hon övertog pygmecykeln... väl framme vid macken fick vi sedan vänta på henne i 10min.

Vi handlade och sedan bytte vi tillbaka cyklarna (vilket senare skulle göra mej ganska så (skade-)glad!!)

Thomas som hade varit och handlat på macken förut sa att han kände till en genväg och cyklade iväg i motsatt riktning från där vi hade kommit. Naiva som vi var litade vi på honom och cyklade efter. Vi svängde in på en väg som ledde till en motorcross-bana och fortsatte på en traktorstig rakt in i skogen.


Han mumlade nått om en stig och rätt som det var svängde han av rakt in i skogen på en för oss helt obefintlig stig...och det var nu min skadeglädje uppenbarade sej när det visade sej att det inte gick att leda cykeln i terrängen utan vi fick bära dom =) Thomas ledde oss runt i skogen i 2½timma. Våra mobiler hade ingen täckning och det var en i sällskapet som blev panikslagen vi tanken på att vi kankse aldrig skulle komma ur skogen(jag och Thomas var aldrig speciellt oroliga) oj nu försa jag mej vem den oroliga va.


3 timmar och en stor godispåse senare, för att inte tala om blöta skor efter att ha klaffsat runt i en bäck, kom vi ut på en större väg..och man kunde riktigt se hur hoppet kom tillbaka till fröken orolig..

Det visade sej dock att det var nått bekant med vägen och att det även var något väldigt bekant med den motorcrossbana som vi lite senare kom fram till...

Så det var ju bara att bita i det sura äpplet och cykla hela långa vägen, där nedförsbackarna så klart hade blivit uppförsbackar, tillbaka till huset..


slutsats = genvägar är inte Thomas grej... och om ni går bort er i skogen ät inte upp hela godispåsen för då får man skäll när man väl hittar hem..


Gamla godingar del II

För ett tag sen hade jag sovit hos mamma för att jag varit på fest i Täby och skulle jobba dagen efter och det är sannerligen lättare att ta sej därifrån än hemifrån..

Eftersom jag var lite bakis bestämde jag mej för att promenera till jobbet för att få lite frisk luft.

När jag kommit en bit på väg hör jag hur det prasslar inne i skogen intill och tittar ju med ren instinkt själfallet dit. Där möts min blick av en liten asiatisk farbror som försöker klättra upp i ett träd som förvånat och lite generat glor på mej.. han har inte kommit så långt upp i trädet, närmare bestämt högst 15cm ovanför marken men ändå verkar han rädd för att släppa taget om stammen (ungefär som när Natta frös som en livrädd apunge på utsidan av balkongen i Barca). Till historien hör oxå att det inte va nått stort träd han gett sej på utan ett ungträd med en stam på högst 10cm i diameter och helt utan grenar inom räckhåll. Han hade även tro det eller ej utrustat sej väl med sånna där snödobbar som pensionärer brukar ha på hälarna när det är halt ute. Dock han hade gjort en egen "klättringsversion" genom att sätta dobbarna på tådelen av skon... jag log för mej själv medan jag passerade den lilla farbrorn i trädet och kommer fram till att han är väldigt lik den mannen som brukar gå på baklängespromenad när det blåser...


Jag går vidare upp för en backe och ser då en liten vit bil parkera vid skolans parkering som jag just ska passera. Ur bilen vecklar 5 män i 50-60årsåldern ut sej som dragspel och alla har på sej träningsoveraller i skrikiga färger och glansigt syntetmaterial. Det verkar som dom ska orientera eftersom de har kartor och kompasser men jag blir förbryllad när jag hör deras samtal... de låter precis som Rumpnissarna i Ronja Rövardotter! Jag skrattar återigen för mej själv och fortsätter på min promenad mod arbetet...och undrar än i dag om det var min hjärna som spelade mej ett spratt sådär på morgonkvisten...


Gamla godingar del I


somliga glömmer aldrig bajsmannen.. men jag ska ta det från början..

En man i dryga 60årsåldern vill beställa diverse nya vitvaror av mej på jobbet och ger mej strikta mått och önskemål som ska uppfyllas. Jag beställer hem grejerna och allt visar sej vara fel! 60cm spisen skulle vara 70cm, även fast han mätt den gamla spisen och bestämt hävdat att den var 60cm bred (!) och kylskåpet kan verkligen inte vara lägre än det gamla även fast vi redan klargjort att de måtten han ber om inte finns längre.. Efter många ronder av vem som har rätt och fel kommer mannen in i butiken lagom upprörd över vår dåliga service (....??!!) och pratar med min chef (jag sitter i lunchrummet och äter) de står och pratar en lång stund och sedan utbrister gubben högfärdigt:


"Oj, det hände en olycka...men det tar väl du upp!?"

Min chef tittar oförstående på honom innan det går upp ett ljus.. Karln har bajsat på golvet!

mannen fortsätter sedan att oberört ställa trettioelva frågor om värmepumpar medan min chef försöker förstå vad som just har hänt...jag menar vad säger man? "skit på dej gubbe" går ju inte för det har han ju precis gjort!
Chefen kommer sedan inspringande i lunchrummet(där närmsta toalett finns) med ett papper med nånting på och säger åt mej att inte titta med risk för att jag förlorar aptiten...


Jag är än i dag tacksam över att jag slapp närvara vid detta tillfälle men det är helt klart en historia värd att minnas så man kan roa barnbarnen och va grandma' of the year mitt i deras kiss-och-bajs-ålder.

Men framförallt.. hur många tillfällen han man inte kommit på sej själv med att fundera hur denna farbror lyckats!? Till sanningen hör att han var iförd långbyxor vid tillfället och att det som trillade ut vid byxbenets slut tillhörde grupp två i bajskonsistens (1löst bajs, 2 bajs och 3 bajskorv) och att han inte uppvisat konstigt beteende mer än att va dum i huvudet, vilket kan betraktas som ganska vanligt. (jag har även frågat han som levererade varorna till gubben om det fanns något uppseendeveckande i hemmet så som en liten klutt på tröskeln eller en korv på hallmattan.. men icke!)


Han måste ha ju ha tränat! Han kan inte ha haft kalsonger eller om han hade det så va det iaf inga y-front! Och hur kan människan stå kvar och fortsätta prata och vara otrevligt dessutom!?

Hade det vart jag hade jag snabbt kommit på att jag inte var Mio min Mio och att jag inte hade nån gammal tant som vävt mej en slänkappa med osynlighetsgörande egenskaper och istället snabbt sjunkigt genom jorden eller bara avlägsnat mej ursäktande genom utgången.. men som tur är var det inte jag för jag har ingen slapp rynktråd!


Bröderna lejonRonja Långstrump i bullermakagatan på luffen i Lönneberga med kråkdicken på taket

Jag sa till mej själv att jag skulle "hotta" upp denhär sidan innan jag skrev mitt första inlägg(men insåg ganska snart att jag inte hade orka att ta treda på hur man gör..), men efter gårdagskvällen kan man ju inte motstå att föreviga diverse citat och händelser...

För att börja nånstans bestämde sej jag o Jocke för att inhandla utomhusmöbler, "så att vi kunde sitta ute",ca 1½timme innan Frejpan Ladies Orginal skulle anlända. Vilka visioner vi hade är ännu oklart, kankse att vi var Byggare Bobs överman eller nått, men möblerna var säkert inpackade i kartong och hann självfallet inte bli ihopbyggda..

Det gck att äta inomhus oxå och middagen inleddes med lite catching up och kroppsliga illustartioner där Jossan förklarade precis hur cykelstölden hade gått till och hur man såg ut om man är deltids-döv men även diverse märkliga inkast förverkligades återigen.
För att kunna vara säker på överkonsumtion av vin ska men naturligtvis ta med sej en box (it's a baag in box, it's a bag in a boox, it's a bag in box, it's a bag in a boooooooox!) då kan lätt samtalsämnena verka självklara för vissa men lite mindre självklara för andra...

Jossan: "Har ni förlovat er!!??"
Jag: "Nej..?"
Jossan: "Vad är klockan?"

Bröderna lejonRonja Långstrump i bullermakagatan på luffen i Lönneberga med kråkdicken på taket började som en skön grej att man kankse kunde slå ihop Ronja Rövardotter och och Pippi (för att spara tid??) för att sedan sluta i ett härligt potpurri av Astrid Lindgren-skapelser. Dock blev jag nedröstad när jag tyckte att Assar Bubbla borde ha en klar plats... vem känner inte till herr Bubbla!?  en parantes *gör en parantes med pekfingrarna på var sida om huvudet* pot pourri = franska för rutten gurka

Tyskarna tog sej vidare till final och hastigt och lustigt skulle vi till "missbruket" där det var afterbeachparty (hell yeah!)

eftersom jag är fylle-analfabet så gick vi av vid fel busshållplats och tyckte det va AS-länge tills bussen skulle gå 23.17 (men klockan var ju då 23.37...?)
Men tur va väl det för hade vi annars fått se bilder på rök och solnedgångar!? Svar: Nej!
Han hade skickat bilderna till Expressen men inte blivit erkänd eftrsom dom ville ha bilder på ELD och inte rök från 300meter avstånd, men vad gör man!
Vi fick även lära oss att man kan filma med en digitalkamera, utube here I come!
Han hade även en "riktig" filmkamera och ett stativ (värde 20.000pix) som han brukade filma sina småpojkar med (lät inte helt OK) och icke att förglömma en limpa Längtan i bakluckan.

Tegel var mest som vanligt bortsett från att vår årgång börjar bli närmast utrotningshotad..vi borde kankse fridlysas..?
Jossan fick snabbt en danspartner i form av en liten rysk pojke, eller liten och liten han var ju minst 1,90 och hans näsa kunde agera bostad åt minst halva Storstugan..Vi kallade honom Vladimir.

Vid hemgång var Jossan på svältgränsen och skulle för första gången äta kebab, som fick utlåtandet:
"det smakar som långt kött" för att sedan lite senare ändra sej till att det smakade spya.

Det visade sej faktiskt att Jossan kan ta bussen även om hon har bil men kommer egentligen BigBrother tillbaka??


Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0