FlanEllen

Det är så länge sen hon va den där lilla gulliga tussen som man inte kunde slita ögonen från. Nu måste man ha synfel för att alls kunna missa henne, skulle du nu vara blind så skulle hon göra dej uppmärksam på att hon finns genom att placera sina 70kg på dej.
Ett riktigt charmtroll!

Hon har så många idéer för sej, tex. att det är så fruktansvärt trist att gå på promenad om det bara är en person som går med.
 Som sist när jag skulle gå med henne runt kvarteret så hon kunde göra nr 1 och vi kommer inte ens ut från tomten.
Nej, för Wilma har en hemlig egenskap, nämligen om hon står extra still så kan ingen se henne, hon är osynlig! Tyvärr vet ingen annan om hennes hemlighet, för den är så fasansfullt hemlig, så det är ingen som förstår att hon är osynlig när hon står där sitt allra, allra stillaste! (bra ord! Ska säga det till Kryddan)

När hon sedan känner att hon faktiskt är lite kissnödig och inte riktigt vill kissa på sin egen tomt kan hon följa med en bit till för att snabbt uträtta det hon skulle och genast bli "osynlig" igen.

När hon är sitt osynligaste och man drar lite i henne faller hon genast in i en djup sömn, man skulle kunna tro att hon har legat i ide de senaste månadrena. När jag säger (skriver) sover menar jag med ljudeffekter och allt! Hon snarkar högt och tydligt och man kan bara för en sekund avslöja henne när hon sneglar lite försynt på en med halvöppet öga för att se om man har gått på hennes teater. Fortsätter man då att dra i henne, även fast hon väger lika mycke som jag, så kan jag lyckas dra henne en bit(jag vet! det är makabert även om hon inte verkar bry sej). Då! plötsligt är hon död! detta fantastiska skådespel är så noga uttänkt och snarkningarna blir snabbt utbytta till en livlös kropp.

Sist så pratade jag med Melker i telefon samtidigt som jag nästan tjöt av skratt med tanke på den hopplösa sits jag satt mej i. för jag kan ju verkligen inte ge mej! det magiska ordet är "kom så går vi hem" då bryts all förtrollning och hon är mer levande än aldrig förr!
När jag sedan avslutat samtalet med Melker fortsatte jag dra i liket och ser hur en bil kommer mot oss. Den gör en halv u-sväng för att kunna veva ner rutorna så att ungarna i baksätet kan peka och skratta och pappan som kör kan ge mej den upplysande kommentaren:
"Hö,Hö det ser ju inte ut att gå så bra det där inte! höhö!"
för att sedan fortsätta på sin usväng och fortsätta samma väg som dom kommit ifrån. (dom skulle alltså bara stanna och skratta åt mej!)

Lite senare kommer även postbilen åkandes och förarinnan(?) tittar förskräckt på oss och kör förbi... typ 20m längre bort ser jag hur hon lägger i backen och backar tillbaka (vi måste gjort ett rejält intryck) och vevar ner rutan och frågar:

"Vad är det som har hänt? behöver du hjälp, ska jag ringa nån" (hon tror nog att W är död)

Jag: " nej, hon spelar bara. Säger jag att vi ska gå hem så reser hon sej upp direkt"

och så klart hör ju Wilma kodordet och flyger upp och är jätteredo för att gå hem.
Postkvinnan stirrar på mej och höjer förnärmat på ögonbrynen och kör därifrån.. som om jag lurat henne!? 
jA, jag fick ju ge mej precis som alla andra gånger.
Som när man tittar på tv i soffan och W tycker att där skulle ju va skönt att sitta JUST DÄR och sitter på en tills man flyttar sej...
sannerligen en karaktär!