Jaaag har luuurat mej själv.....sååå många gånger nuuuuu!
allt på en vecka!
Torsdag förra veckan:
Jag kommer hem från träningen och finner energi till att ta tag i lagandet av innefodret i min handväska, som dittills lagats med lite eltejp.. Superlimet åker fram och jag sätter igång.
När jag sen känner mej nöjd med lagningen börjar jag fundera på vart min mobil tagit vägen och letar på alla tänkbara och otänkbara ställen. Tillslut blir jag tvungen att be Hjorte ringa till den, vilket inte gör nån som helst skillnad eftersom jag ALLTID har på ljudlös.
Efter att ha avfärdat tanken att ens kolla i väskan ett flertal ggr tänker jag; "jag kan väl inte varit så dum att jag lagt den i väskan..?"
Och mycket riktigt, fastlimmad i fodret sitter mobilen. Avvecklingen åstakommer ett nytt hål i det nylagade fodret och jag upptäcker nu att luckan är fastlimmad... typiskt...
Lördags:
Matchdag och jag får åka med Kryddan och Stubben till ip och jag har en grej att göra på ip, hämta benskydd och skor...
väl på bortaplan kommer jag ju på att jag glömt just det... men jag tejpar min fot och får låna ett par snabba (asasmå) röda pupper medan pappa osten löser mina skoproblem.Allt känns prima speciellt tejpningen är jag inte sen att påpeka.
Matchen sätter igång och vi gör 0-1. Dom gör 1-1 och 2-1 men vi gör 2-2 och 3-2, jag blir och jublar över att tess gjort hattrick men tror för allt i världen att det fortfarande står 2-2, hur nu det går ihop. Efter matchen jublar alla eftersom vi slagit serieledarna medan jag tycker att det väl inte är så mycket att jubla för, det blev ju lika!!
Sanningen kommer till mej(och skorpan oxå faktiskt) i omklädningsrummet..
När jag sedan kommer hem och ska klippa bort tejpen får jag mej ett gott skratt "men vaffan...jag har ju tejpat fel fot..!"
Dagens morgon bjöd på en liten paus kan man säga... Kliver på bussen, lite sen som vanligt, och på hållplatsen efter tvärstannar chauffören bussen och öppnar dörrarna samtidigt som han mumlar "öö jag ska bara..." och rusar rakt ut i skogen... Ja, man får väl va tacksam över att han inte pinka i bussen... (sidospår: pinka och tja är nog de fulaste ord jag vet!)
annars volonterar jag som självbetitlad illusionist... jag har nämligen skapat illusionen att jag tycker att den kursen jag läser just nu är den roligaste och mest intressanta jag någonsin läst(vilket inte stämmer med ens en bokstav). Men eftersom jag är en så sjukt kompetent illusionist så verkar det funka.. igårkväll när jag kollade på F18-matchen me Malte kom jag på mej själv med att längta till dagens 3h långa föreläsning...
Veckan bästa är dock att man nu kan säga "Vi SES imorrn" till Malte!
