FlanEllen

Det är flera år se nu men för en gång skull fungerar mitt minne som det ska...

det var ett höstlov i högstadiet och vi hade åkt ut till jockes land för några dagar.

efter nån dag eller två var vi ju, som man alltid är, i klorna på det stora sötsuget! ingen av oss hade ju fyllt körkort så Jag, Thomas och Mican bestämde oss för att cykla till macken 8km bort.

Vi började gräva fram cyklar som låg/stod gömda på diverse hemliga ställen på tomten, vi lyckades skrapa ihop två herrcylkar och en barncykel... Jag drog självklart nitlotten och såg en lång färd framför mej sittandes på den lilla oranga cykeln med knäna spretandes för att inte slå i styret..

Infrastrukturen i Annarby/Skirhult är inte den mest mordena och jag halkade snabbt efter de andra två som lätt susade iväg längs de knögliga grusvägarna.

Tillslut, precis innan vi kom fram till stora vägen, lyckades jag övertala Mican med all min list och hon övertog pygmecykeln... väl framme vid macken fick vi sedan vänta på henne i 10min.

Vi handlade och sedan bytte vi tillbaka cyklarna (vilket senare skulle göra mej ganska så (skade-)glad!!)

Thomas som hade varit och handlat på macken förut sa att han kände till en genväg och cyklade iväg i motsatt riktning från där vi hade kommit. Naiva som vi var litade vi på honom och cyklade efter. Vi svängde in på en väg som ledde till en motorcross-bana och fortsatte på en traktorstig rakt in i skogen.

Han mumlade nått om en stig och rätt som det var svängde han av rakt in i skogen på en för oss helt obefintlig stig...och det var nu min skadeglädje uppenbarade sej när det visade sej att det inte gick att leda cykeln i terrängen utan vi fick bära dom =) Thomas ledde oss runt i skogen i 2½timma. Våra mobiler hade ingen täckning och det var en i sällskapet som blev panikslagen vi tanken på att vi kankse aldrig skulle komma ur skogen(jag och Thomas var aldrig speciellt oroliga) oj nu försa jag mej vem den oroliga va.

3 timmar och en stor godispåse senare, för att inte tala om blöta skor efter att ha klaffsat runt i en bäck, kom vi ut på en större väg..och man kunde riktigt se hur hoppet kom tillbaka till fröken orolig..

Det visade sej dock att det var nått bekant med vägen och att det även var något väldigt bekant med den motorcrossbana som vi lite senare kom fram till...

Så det var ju bara att bita i det sura äpplet och cykla hela långa vägen, där nedförsbackarna så klart hade blivit uppförsbackar, tillbaka till huset..

slutsats = genvägar är inte Thomas grej... och om ni går bort er i skogen ät inte upp hela godispåsen för då får man skäll när man väl hittar hem..

För ett tag sen hade jag sovit hos mamma för att jag varit på fest i Täby och skulle jobba dagen efter och det är sannerligen lättare att ta sej därifrån än hemifrån..

Eftersom jag var lite bakis bestämde jag mej för att promenera till jobbet för att få lite frisk luft.

När jag kommit en bit på väg hör jag hur det prasslar inne i skogen intill och tittar ju med ren instinkt själfallet dit. Där möts min blick av en liten asiatisk farbror som försöker klättra upp i ett träd som förvånat och lite generat glor på mej.. han har inte kommit så långt upp i trädet, närmare bestämt högst 15cm ovanför marken men ändå verkar han rädd för att släppa taget om stammen (ungefär som när Natta frös som en livrädd apunge på utsidan av balkongen i Barca). Till historien hör oxå att det inte va nått stort träd han gett sej på utan ett ungträd med en stam på högst 10cm i diameter och helt utan grenar inom räckhåll. Han hade även tro det eller ej utrustat sej väl med sånna där snödobbar som pensionärer brukar ha på hälarna när det är halt ute. Dock han hade gjort en egen "klättringsversion" genom att sätta dobbarna på tådelen av skon... jag log för mej själv medan jag passerade den lilla farbrorn i trädet och kommer fram till att han är väldigt lik den mannen som brukar gå på baklängespromenad när det blåser...

Jag går vidare upp för en backe och ser då en liten vit bil parkera vid skolans parkering som jag just ska passera. Ur bilen vecklar 5 män i 50-60årsåldern ut sej som dragspel och alla har på sej träningsoveraller i skrikiga färger och glansigt syntetmaterial. Det verkar som dom ska orientera eftersom de har kartor och kompasser men jag blir förbryllad när jag hör deras samtal... de låter precis som Rumpnissarna i Ronja Rövardotter! Jag skrattar återigen för mej själv och fortsätter på min promenad mod arbetet...och undrar än i dag om det var min hjärna som spelade mej ett spratt sådär på morgonkvisten...

somliga glömmer aldrig bajsmannen.. men jag ska ta det från början..

En man i dryga 60årsåldern vill beställa diverse nya vitvaror av mej på jobbet och ger mej strikta mått och önskemål som ska uppfyllas. Jag beställer hem grejerna och allt visar sej vara fel! 60cm spisen skulle vara 70cm, även fast han mätt den gamla spisen och bestämt hävdat att den var 60cm bred (!) och kylskåpet kan verkligen inte vara lägre än det gamla även fast vi redan klargjort att de måtten han ber om inte finns längre.. Efter många ronder av vem som har rätt och fel kommer mannen in i butiken lagom upprörd över vår dåliga service (....??!!) och pratar med min chef (jag sitter i lunchrummet och äter) de står och pratar en lång stund och sedan utbrister gubben högfärdigt:

"Oj, det hände en olycka...men det tar väl du upp!?"

Min chef tittar oförstående på honom innan det går upp ett ljus.. Karln har bajsat på golvet!

mannen fortsätter sedan att oberört ställa trettioelva frågor om värmepumpar medan min chef försöker förstå vad som just har hänt...jag menar vad säger man? "skit på dej gubbe" går ju inte för det har han ju precis gjort!
Chefen kommer sedan inspringande i lunchrummet(där närmsta toalett finns) med ett papper med nånting på och säger åt mej att inte titta med risk för att jag förlorar aptiten...

Jag är än i dag tacksam över att jag slapp närvara vid detta tillfälle men det är helt klart en historia värd att minnas så man kan roa barnbarnen och va grandma' of the year mitt i deras kiss-och-bajs-ålder.

Men framförallt.. hur många tillfällen han man inte kommit på sej själv med att fundera hur denna farbror lyckats!? Till sanningen hör att han var iförd långbyxor vid tillfället och att det som trillade ut vid byxbenets slut tillhörde grupp två i bajskonsistens (1löst bajs, 2 bajs och 3 bajskorv) och att han inte uppvisat konstigt beteende mer än att va dum i huvudet, vilket kan betraktas som ganska vanligt. (jag har även frågat han som levererade varorna till gubben om det fanns något uppseendeveckande i hemmet så som en liten klutt på tröskeln eller en korv på hallmattan.. men icke!)

Han måste ha ju ha tränat! Han kan inte ha haft kalsonger eller om han hade det så va det iaf inga y-front! Och hur kan människan stå kvar och fortsätta prata och vara otrevligt dessutom!?

Hade det vart jag hade jag snabbt kommit på att jag inte var Mio min Mio och att jag inte hade nån gammal tant som vävt mej en slänkappa med osynlighetsgörande egenskaper och istället snabbt sjunkigt genom jorden eller bara avlägsnat mej ursäktande genom utgången.. men som tur är var det inte jag för jag har ingen slapp rynktråd!

Jag sa till mej själv att jag skulle "hotta" upp denhär sidan innan jag skrev mitt första inlägg(men insåg ganska snart att jag inte hade orka att ta treda på hur man gör..), men efter gårdagskvällen kan man ju inte motstå att föreviga diverse citat och händelser...

För att börja nånstans bestämde sej jag o Jocke för att inhandla utomhusmöbler, "så att vi kunde sitta ute",ca 1½timme innan Frejpan Ladies Orginal skulle anlända. Vilka visioner vi hade är ännu oklart, kankse att vi var Byggare Bobs överman eller nått, men möblerna var säkert inpackade i kartong och hann självfallet inte bli ihopbyggda..

Det gck att äta inomhus oxå och middagen inleddes med lite catching up och kroppsliga illustartioner där Jossan förklarade precis hur cykelstölden hade gått till och hur man såg ut om man är deltids-döv men även diverse märkliga inkast förverkligades återigen.
För att kunna vara säker på överkonsumtion av vin ska men naturligtvis ta med sej en box (it's a baag in box, it's a bag in a boox, it's a bag in box, it's a bag in a boooooooox!) då kan lätt samtalsämnena verka självklara för vissa men lite mindre självklara för andra...

Jossan: "Har ni förlovat er!!??"
Jag: "Nej..?"
Jossan: "Vad är klockan?"

Bröderna lejonRonja Långstrump i bullermakagatan på luffen i Lönneberga med kråkdicken på taket började som en skön grej att man kankse kunde slå ihop Ronja Rövardotter och och Pippi (för att spara tid??) för att sedan sluta i ett härligt potpurri av Astrid Lindgren-skapelser. Dock blev jag nedröstad när jag tyckte att Assar Bubbla borde ha en klar plats... vem känner inte till herr Bubbla!?  en parantes *gör en parantes med pekfingrarna på var sida om huvudet* pot pourri = franska för rutten gurka

Tyskarna tog sej vidare till final och hastigt och lustigt skulle vi till "missbruket" där det var afterbeachparty (hell yeah!)

eftersom jag är fylle-analfabet så gick vi av vid fel busshållplats och tyckte det va AS-länge tills bussen skulle gå 23.17 (men klockan var ju då 23.37...?)
Men tur va väl det för hade vi annars fått se bilder på rök och solnedgångar!? Svar: Nej!
Han hade skickat bilderna till Expressen men inte blivit erkänd eftrsom dom ville ha bilder på ELD och inte rök från 300meter avstånd, men vad gör man!
Vi fick även lära oss att man kan filma med en digitalkamera, utube here I come!
Han hade även en "riktig" filmkamera och ett stativ (värde 20.000pix) som han brukade filma sina småpojkar med (lät inte helt OK) och icke att förglömma en limpa Längtan i bakluckan.

Tegel var mest som vanligt bortsett från att vår årgång börjar bli närmast utrotningshotad..vi borde kankse fridlysas..?
Jossan fick snabbt en danspartner i form av en liten rysk pojke, eller liten och liten han var ju minst 1,90 och hans näsa kunde agera bostad åt minst halva Storstugan..Vi kallade honom Vladimir.

Vid hemgång var Jossan på svältgränsen och skulle för första gången äta kebab, som fick utlåtandet:
"det smakar som långt kött" för att sedan lite senare ändra sej till att det smakade spya.

Det visade sej faktiskt att Jossan kan ta bussen även om hon har bil men kommer egentligen BigBrother tillbaka??