FlanEllen

För ett tag sen hade jag sovit hos mamma för att jag varit på fest i Täby och skulle jobba dagen efter och det är sannerligen lättare att ta sej därifrån än hemifrån..

Eftersom jag var lite bakis bestämde jag mej för att promenera till jobbet för att få lite frisk luft.

När jag kommit en bit på väg hör jag hur det prasslar inne i skogen intill och tittar ju med ren instinkt själfallet dit. Där möts min blick av en liten asiatisk farbror som försöker klättra upp i ett träd som förvånat och lite generat glor på mej.. han har inte kommit så långt upp i trädet, närmare bestämt högst 15cm ovanför marken men ändå verkar han rädd för att släppa taget om stammen (ungefär som när Natta frös som en livrädd apunge på utsidan av balkongen i Barca). Till historien hör oxå att det inte va nått stort träd han gett sej på utan ett ungträd med en stam på högst 10cm i diameter och helt utan grenar inom räckhåll. Han hade även tro det eller ej utrustat sej väl med sånna där snödobbar som pensionärer brukar ha på hälarna när det är halt ute. Dock han hade gjort en egen "klättringsversion" genom att sätta dobbarna på tådelen av skon... jag log för mej själv medan jag passerade den lilla farbrorn i trädet och kommer fram till att han är väldigt lik den mannen som brukar gå på baklängespromenad när det blåser...

Jag går vidare upp för en backe och ser då en liten vit bil parkera vid skolans parkering som jag just ska passera. Ur bilen vecklar 5 män i 50-60årsåldern ut sej som dragspel och alla har på sej träningsoveraller i skrikiga färger och glansigt syntetmaterial. Det verkar som dom ska orientera eftersom de har kartor och kompasser men jag blir förbryllad när jag hör deras samtal... de låter precis som Rumpnissarna i Ronja Rövardotter! Jag skrattar återigen för mej själv och fortsätter på min promenad mod arbetet...och undrar än i dag om det var min hjärna som spelade mej ett spratt sådär på morgonkvisten...