FlanEllen

tänk er att det var en vecka sedan... dvs. jag såg typ ut som jag gör idag.. inga större personlighetsförändringar har skett, jag hade ingen upprorisk tonårsperiod där svart kajal används såväl som läppenna och ögonbryn för att inte tala om ögonskugga eller medelålderskris med massiva svättningar eller rynkparanoia... nä, jag skulle bara åka buss...

jag kliver på 627an med destination täby för att hämta en formelsamling  av en gammal lärare.. (en annan och ganska ointressant historia)
vi var ungeför 6-7st passagerare denna soliga dag. jag har satt mej i mitten av  bussen, vid mittendörren sätet ut mot gången, för det är skönt att inte ha nått säte framför sej.. jag har även lagt min "packning" på det andra sätet.
vid kärrdal kliver det på en tant och när bussen kommer i rörelse vinglar hon förbi, med snabb huvudräkning (2x10) 20(!!!)lediga platser för att komma fram till mej där jag sitter och peka på min väska och säga någonting..

jag lyssnar på musik så jag ursäktar mej och tittar frågande på henne.. hon säger åt mej att flytta på mej för hon vill sitta där...
jag blir så paff så jag tar min väska i knät coh svänger ut benen mot gången så att hon ska kunna ta sej förbi. Hon vägrar dock röra på sej, utan står bara kvar och glor på mej. tillslut reser jag på mej för att hon ska kunna komma förbi, men då sätter hon sej på min plats(!!) och vägrar flytta sej.
jag får då hitta mej en ny plats, vilket inte va så svårt eftersom endast 7 säten(eftersom jag fått ge upp min plats av ren förvåning och helt utan strid) av de 78platsernavar upptagna..
i chock fortsätter resan...man undrade ju oxå för en sekund om "mitt i nyllet" skulle dyka upp och skratta mej just mitt i nyllet.